Mammamagen

Kroppen förändras efter en graviditet och förlossning, vare sig man vill det eller inte. Tyvärr är det många nyblivna mammor som mår riktigt dåligt över förändringen. Brösten, magen, rumpan, snippan - inget är sig likt! Jag tycker det är så tragiskt. Att kvinnor ska känna så inför sin kropp. Dagens samhälle tillåter inga synliga skavanker.
I grund och botten tror jag att de kvinnor som mår riktigt dåligt över de kroppsliga förändringarna, ser sin kropp som ett verktyg. Ett verktyg för att tillfredsställa och få sin vilja igenom. Att kunna locka. Att värdet sitter i hur knullbar man är.
Jag förstod väldigt tidigt vilken effekt kvinnokroppen har. Jag kom i puberteten och fick bröst flera år tidigare än andra tjejer i klassen. Dessutom blev de där brösten större än andras, vilket jag upptäckte var till glädje för alla pojkar. Ville jag ha extra uppmärksamhet, ja då tog jag bara en u-ringad tröja och som magi ville skolans killar sitta bredvid mig, kika ner i tröjan och en och annan vågade sig även på att dra i tröjan - på skoj - så klyftan syntes lite mer. Idioter. Mest killarna, men även jag. VARFÖR lärs man att ens värde sitter i det yttre, och varför gick jag på det?? Skit samma, jag kom ur det ganska fort, och på gymnasiet började jag känna mig obekväm med hela grejen. Efter gymnasiet klädde jag mig nästan alltid så att jag dolde så mkt det gick, istället för att visa så mkt som det går. Jag var mäkta trött på att andra, kända som okända, alltid tog sig friheter. Jag ville bli sedd för "min hjärna" och inte för min kropp.
Med det synsättet så kunde jag inget annat än att välkomna de förändringar som skedde med min egen kropp under graviditeten. Visst, när de första bristningarna dök upp på magen så blev jag inte glad. Får jag välja mellan att ha bristningar eller inte, så väljer jag såklart inte. Men när det var ett faktum att jag skulle få bristningar, så var det ju bra med det. Det enda jag störde mig på var att de kliade och sved som attan när de poppade upp haha.
Nu är magen extra lös och hängig pga bristningarna. Ärrbildning är inte elastisk, så därför kan inte huden på magen dra ihop sig helt. Dessutom var jag hyfsat överviktig med mkt underhudsfett just kring magen, och sedan gå ner 10kg i fett lämnade en lite extra degig mage. Min kroppstyp har dessutom mer underhudsfett på magen, så magen är ju som den är hehe. Brösten är extra slappa och hängiga, men vad gör det? De är till för att göda bebisar, så varför måste de se ut på ett visst sätt? Rumpan är plattare ä vad den varit tidigare. Och ja, jag får erkänna att här känner jag smått ångest. Jag vill ha en riktig booty! Styrketräning på det så kommer den förhoppningsvis se lite snyggare ut!

När jag ser min mammamage idag, så ser jag inget fult någonstans. Inte en enda fläck på min kropp är något att skämmas över. Jag älskar min ärriga mage. Den har burit mitt barn, och den visar alla andra att jag är en mamma. Jag vill att det ska synas att jag är en mamma. När jag ser min mage känner jag mig som en riktig mamma. Det är som det ska vara!
Om någon månad åker vi iväg med sambons familj till Turkiet. Jag ska köpa en ny bikini och jag längtar nästan tills jag får visa upp min fina mage. Knäppt?