Jag har haft jätteproblem med att känna något positivt för detta. Så istället har jag fokuserat på fostrets utveckling, hur stort det är, hur det ser ut osv. Innan var det bara en cellklump med svarta prickar till ögon. Inget speciellt alls. Men nu... nu är det en cellklump, fast en mer levande sådan. En växande cellklump, på gränsen till foster. Lite mer känslor inblandat.
En stor cellklump, v10, ca 3cm lång. |
Jag tror att min brist på känslor kommer ur det att jag hade skyhöga förväntningar på hur lycklig jag skulle vara när jag blev gravid. Mitt i allt så hade vi dessutom en flytt, och jag hade fullt upp med att orka med jobbet i sommar. Jag hann inte tänka och känna efter, jag hann inte bli lycklig. Så istället blev det jobbigt istället, graviditeten blev ett hinder som gjorde mig trött och orkeslös, och när jag dessutom började må illa så brast det helt. Jag började ångra allt. Varför väntade vi inte längre? Varför köpte vi ett hus?
Nu har det varit en lång period då jag legat på soffan och helt struntat i hussysslorna. Jag har inte varit ute mer än till brevlådan. Inget har blivit gjort.
Men det börjar vända nu. Illamåendet är inte lika konstant, jag är piggare och jag har liiite mer känslor kring den här graviditeten. Igår var första dagen som jag kände mig glad över det faktum att jag var gravid. Det går framåt.
Känslorna går upp och ner i graviditeten, själv trodde jag aldrig att jag skulle bli glad igen när jag låg och kräktes fram till vecka 14. Från att ha tränat regelbundet i flera år så lyfte jag plötsligt inte ett finger. Efter förlossningen kom alla känslor på en gång och det är först nu 3 mån senare som jag har landat..och är lycklig! Ta det lugnt nu och känn ingen press :)
SvaraRaderaJa det är verkligen inga rosa moln som andra projicerar från sina graviditeter. Men jag får kasnek känna det där "glow" sen när magen börjar synas och jag mår tipp topp? Haha
Radera